Hem Program Bakgrund Gladsaxehus
utgrävning
 
 

Arkeologiska utgrävningarna i Gladsax avslutade

Av arkeolog Ulrika Wallebom

Liksom sommaren 2003 bjöds allmänheten in att delta i de arkeologiska utgrävningarna vid den medeltida borgen Gladsaxehus sommaren 2004. Under ledning av arkeologerna Ulrika Wallebom och Lars Jönsson deltog sammanlagt 38 nyfikna amatörer i framgrävandet av borgens södra ringmur. Arkeologikurserna ingår som ett led i den forskningsutgrävning som nu pågått i tre år vid den gamla borgruinen mitt i byn Gladsax.


Översikt över utgrävningsområdet.

2004 års undersökning
- södra ringmuren framgrävd

Fredagen den 13:e augusti fylldes schakten åter igen och därmed avslutades årets arkeologiska utgrävning vid Gladsaxehus. För tredje året i rad har delar av området kring den till synes oansenliga borgruinen grundligt undersökts av arkeologerna Ulrika Wallebom och Lars Jönsson. Efter fjolårets succé med parallellt löpande arkeologikurser för allmänheten upprepades även i år konceptet med amatörer och proffs grävande sida vid sida. Uppslutningen var god även i år, och under årets vackraste sommarveckor grävdes den sydöstra delen av borggården ut med spännande resultat som följd.

Årets utgrävning var en direkt fortsättning av 2003 års undersökning i den mening att vi fortsatte gräva i de tre schakt som påbörjades förra sommaren. Sista grävveckan avslutades med våghalsiga fotografinsatser, både från flygplan och skylift.

Vi ger oss inte förrän vi hittar muren!

Alltsedan vi fått resultaten från den markradaranalys som genomfördes vid borgen våren 2003 i vår hand hade vi anat att det fanns fler dolda murrester under marken än vad någon tidigare trott. De tydligaste utslagen hade visat på en mursträckning i borgområdets sydöstra del, som märkligt nog låg snett i förhållande till den synliga ruinen efter kärntornet. Var det spåren efter en äldre ringmur, eller kanske någon annan byggnad som tillhörde borgen? Var det verkligen murar som anades på den diffusa markradarbilden eller var det kanske bara rester efter raserade byggnader? Redan under fjolårets utgrävning gjordes försök att lokalisera denna gäckande mursträckning – utan resultat.

Georadaranalys. Klicka för att se större bild.

I år vet vi varför. Anledningarna var flera – markradaranalysen kan ha en felmarginal på upp till 8 % i lägesbestämning, vilket gjorde det svårt att veta exakt var vi skulle placera schakten. Dessutom hade förra sommarens värmerekord och torka förvandlat lerjordarna kring borgen till betong – inte ens med hjälp av en liten grävmaskin han vi ta upp så stora ytor som vi från början hade tänkt oss. Kort sagt – vi grävde på fel ställen och i för små schakt!

Visa av misstagen hade vi redan från början bestämt oss för att ta hjälp av en rejäl grävmaskin i år. Och så fick det också bli – vi tänkte inte ge oss förrän muren var hittad! Ironiskt nog dröjde det inte särskilt länge förrän vi verkligen stötte på den efterlängtade stenkonstruktionen. Bara en meter från fjolårens schakt, och dessutom enbart någon decimeter under grästorven, kunde vi med grävmaskinens hjälp frilägga borgens södra ringmur, och inte bara det, vi fick till och med fram dess sydöstra hörn!

Muren bestod av en meterbred skalmur av tuktade hallastenar, sammanfogade med kalkbruk. Trots att ringmuren av allt att döma omsorgsfullt hade rivits ned i samband med att borgen övergavs på 1600-talet återstod minst halvannan meter av den under mark – åtminstone på utsidan. Muren visade sig nämligen vara uppförd i en naturlig svacka i topografin, precis på kanten mellan den uppstickande borgholmen och de omgivande våtmarker som ursprungligen fanns här. Detta hade sedan förstärkts med anläggandet av en markerad vallgrav precis intill muren. Det här mönstret kände vi igen från 2002 års utgrävning, när vi undersökte den norra sträckningen av ringmuren.

Ringmurens sydöstra hörn friläggs.

Ett utkikstorn i hörnet?

I det första schaktet (det sk sneda schaktet) lyckades vi alltså lokalisera murens sydöstra hörn. Förutom att gräva fram och dokumentera själva muren koncentrerade vi oss här på att undersöka ett avsnitt av raseringslagren utanför muren, men även området innanför muren.

De omfattande rasmassor som återfanns i det som en gång i tiden var vallgrav kände vi igen från fjolårets utgrävning och här hittade vi också välbekanta fynd av tegelkross, takpannor, bränd lera, trä och kol. En del fynd av keramik, glas, spik och ben gjordes också – speciellt kan en vacker bronsnål nämnas. Allt det här tolkade vi som omrörda rester efter både muren och de byggnader som stått inne på borggården – rasmassor som efter det att borgen övergavs och bröts ned användes som utfyllnad i vallgravens sänkor. Allt för att plana ut hela området så att det blev möjligt att odla upp det. Djupt nere under raseringslagren fanns dyiga torvlager som avsatts i de vattensjuka våtmarkerna. Här hade organiskt material som träbitar och till och med hela plankor bevarats bra.

På insidan av muren var chanserna större att hitta kulturlager som inte var lika omrörda som rasmassorna utanför. Området som gräves ut här var inte stort – men desto djupare fick vi gräva innan vi nådde orörd mark! Här kunde flera kulturlager och äldre marknivåer observeras – varav flera visade sig vara äldre än anläggandet av ringmuren. Detta kunde vi sluta oss till eftersom nedgrävningen till murens grundstenar tydligt hade skurit av dessa jordlager. Passande nog hittade vi också en liten bit av en högmedeltida keramikskärva här – vilket förstärkte vår hypotes att borgen bebotts redan under 1300-talet, och att ringmuren byggdes först senare. Kanske i samband med att borgen blev länsborg kring år 1400?

Fyndletning i sneda schaktet.

Just här i hörnet visade sig ringmuren ha en ovanligt kraftig och stabil grund av meterstora stenar. Detta skulle kunna tala för att det kanske stått ett utkikstorn här, med utsikt över hamnstaden Simrishamn, silvergruvorna vid Impan, och kanske till och med Bornholm och Hammershus?

Spekulationer kring en vindbrygga

I det andra schaktet (det sk raka schaktet) påträffades ringmurens södra fortsättning, rakt löpande tvärs igenom schaktet. Även här hade vi alltså möjligheten att undersöka kulturlagren både innanför och utanför muren. Raseringslagren utanför muren påminde starkt om dem i det i sneda schaktet, även om inslaget av hårdbränt material som lerklining, djurben och fönsterglas var högre här. Hypotesen från fjolåret, att det här var resterna efter ett korsvirkeshus som brunnit, förstärktes i år. Idén om att denna byggnad skulle ha varit utrustad med glaserat taktegel fick dock förkastas när vi märkte att även djurben, stenar och lerklining hade en grön hinna av ”glasyr” på sig. Vi insåg att det snarare var fråga om skärvor av krossat fönsterglas som smält vid branden. Ett stycke dramatisk historia alltså!

Ringmuren i raka schaktet grävs fram.

Tittar man närmre på markradaranalysens resultat ser man att detta södra murparti vinklar av från sin sneda vinkel och mot väster istället löper parallellt med den kvarstående borgruinen. Dessutom verkar det finnas rester av parallella murar och utstickande byggnadsrester strax utanför ringmuren. Även i fält kunde man ana att muren hade en tendens att räta ut sig precis i schaktets västra kant, samtidigt som raseringslagren i den här delen inte hade riktigt samma struktur som på de andra ställena. Kanske kan dessa antydningar sammantaget vara en fingervisning om att det är här vi ska söka ingången till borgen? Man kan till exempel spekulera kring olika vindbryggor, broar eller gångar in till borgen just här? En grundligare genomgång av materialet och en närmare titt på de äldre kartor som finns bevarade behövs innan vi utvecklar detta ytterligare...

På murens insida hade vi hoppats hitta spåren efter någon av alla de byggnader som bör ha stått ganska tätt inne på borggården. Här gick vi dock bet – det enda som fanns här var homogen, intetsägande jord med enbart ett par små flintbitar som fynd. Direkt under fanns den orörda moränen – väldigt olikt förhållandena vid murhörnet med andra ord!

Fyndtvätt pågår.

En svårtolkad stenläggning och en dito grop

Det tredje schaktet (borgschaktet) grävdes inne på borggården, strax öster om den kvarstående ruinen. Här hade vi redan under fjolåret börjat undersöka en djup grop, som vi då tolkade som en stenskodd borgbrunn. När vi med grävmaskinens hjälp kunde frilägga mer av gropen visade det att den inte var så djup som vi trodde, inte alls tillräckligt djup för att nå grundvattnet. Även stenskoningen visade sig snarare vara slumpmässigt nedrasade stenar från en intilliggande stenläggning.

Eftersom vi i anslutning till borgen hittade så mycket rester efter tegel, takpannor och lerklining började vi spekulera i om man kanske hade haft en egen tegeltillverkning på platsen. Flera tegelstenar verkade vara felbrända och kasserade, ju mer vi funderade på saken desto mer rimligt verkade det att gropen i fråga i själva verket var en lertäktsgrop. Den naturliga leran invid gropens botten verkade åtminstone för en lekman mycket fin och lämplig för tegelbränning, lerklining och kanske till och med för keramik?

Guidning i borgschaktet på
Gladsaxdagen den 7 augusti.

Två av kursdeltagarna, som till vardags arbetar som keramiker blev eld och lågor inför möjligheten att testa hypotesen genom ett extra kursmoment i praktisk experimentell arkeologi. Lerprover togs och brändes i ugn på gammeldags sätt – med det nedslående resultatet att leran var oduglig till tegeltillverkning. Våra egenhändigt tillverkade tegelstenar smulades sönder bara man petade på dem. Kanske kunde leran ha dugt till lerklining i alla fall? I annat fall förblir gropens funktion oviss.

Närmast väster om gropen frilades en ojämn stenläggning av stora, flata stenar. Den omgivande jorden var fyndfattig och torr, men av allt att döma tillhörde denna konstruktion en av de äldsta lämningarna på borggården. Två av dessa stenar hade observerats redan förra året, och då tolkats som en möjlig husgrund. Nu verkade det mer rimligt att tolka dem som en äldsta, stenlagd gårdsplan. Närmast ruinen överlagrades stenarna av en ojämn kullerstensläggning, som utifrån ett keramikfynd kunde dateras till 1400- eller 1500-tal.

Sammanfattningsvis kunde vi konstatera att det till skillnad från det schakt som år 2002 undersöktes väster om ruinen hade avsatts ganska sparsamt med kulturlager på den här sidan av borggården.

Den närmaste framtiden

Det som ovan har presenterats är en preliminär sammanfattning av sommarens utgrävning. Nu vidtar arbetet med att grundligt sammanställa resultaten från årets utgrävning, tvätta och registrera fynd, bena ut dokumentationsmaterialet och skriva en kort rapport. Rapporten färdigställs och kommer att finnas till försäljning i Österlens Museums butik. Tanken är sedan att all den kunskap vi nu har inhämtat under de här tre åren så småningom ska sammanställas i en bok om Gladsaxehus. Här kommer inte bara arkeologin att ventileras, utan även till exempel de historiska och kulturgeografiska aspekterna av Gladsaxehus ska finnas med.


Upp^